Imorgon är det operation Dagsverke. För er som inte är medvetna om denna great event så är det så att en massa skolungdomar får ledigt för att samla ihop ca 200:- var och skänka till barn i Albanien.

Är inte det något av det absolut mest korkade någonsin? Vem har gett någon rätt att skicka ut oss för att putsa sina morföräldrars två fönster, ta 200:- för ett dåligt jobb, och sedan sticka? Eller som min klasskompis som inte har råd att försörja sig själv i stort sett, om hon får 200:- i handen, vill hon ge de pengarna till några ungar i Albanien som med stor risk bara får en bråkdel av vad hon skickar? Jag blir förbannad.

Personligen känns mammas förslag "gå ut med en samlingsbössa" som något relativt patetiskt även det. Jag har ingen lust att stå ute på stan med tio andra och kräva pengar av okända människor helt utan att jag egentligen vill. Om jag vill skänka pengar vill jag välja vad jag vill skänka till, jag vill ha en riktig bakgrund och jag vill ha säkerhet. Hur vet jag att mina pengar når fram? Varför prioriteras just Albanien?

För ett par år sedan, eller kanske det var bara förra året, så gav jag en hemlös kille här i Halmstad de småpengar jag hade när jag var påväg till bankomaten, det var väl ett par gånger i veckan som han fick 20, 30, någon gång 100 kronor. Han heter Janne, han hade ingenstans att bo och satt utanför Lindex varje dag med en burk och en pall. Han satt till sex, sju varje kväll. En gång efteråt så sa jag att jag bjuder honom på vad han än vill ha på McDonalds, han tyckte väl att det var okej. När vi står i kassan ber han om en kaffe. Ingenting annat.

Jag vill ge 200:- till honom.

Jaha ja, det blåser storm ute i stort sett, vilket är lite tråkigt när man har sånt hår som jag har, sylvasst och aggressivt. Men det är väl ganska okej. Egentligen så har jag ingenting att skriva, förutom att jag är hungrig och trött på att behöva göra saker jag inte vill.